Scrum Master för ett distribuerat team

Alla som jobbar med Agile vet att en av nycklarna för att lyckas riktigt bra och  få hög effektivitet i ett team är colocation, att alla medlemmar befinner sig på samma ställe. Den lyxen har jag alltid haft i mina team, fram tills nu, när jag har blivit Scrum master för ett team i en stor, 47 000 anställda, global koncern som även har för vana att köpa hela, eller deläga, bolag i olika länder. De utmaningar och erfarenheter jag stöter på under denna resa tänkte jag försöka dela med mig av.

 

Det vi hjälper kunden men är att börja arbeta agilt enligt Scaled Agile Framework (SAFe) där vi har startat ett första Agile Release Train (ART) med fyra scrum team och ett managementteam. Managementteamet är även kallat tågledningen och där ingår rollerna chief product owner (CPO), produktägare för hela tåget, och release train engineer (RTE), som fungerar som scrum master för hela tåget.

 

I SAFe jobbar hela tåget på samma kadens, för att samtliga team enklare ska kunna samarbeta och synka med varandra. Teamen jobbar i sprintar som är två veckor långa och hela tåget jobbar i Program Increments (PI) som är har fyra leveranssprintar och en sprint för innovation och planering. Under planeringssprinten är det obligatoriskt att hela tåget träffas i en och samma lokal under två dagar för att gå igenom vilka features som är prioriterade att tåget ska utföra under den kommande PI:n (10 veckor).

Under dessa två planeringsdagar är det teamens uppgift att ta de features som är högst prioriterade, enligt tågledningens featurebacklog, och bryta ner dem i user stories för att sedan commita sig till vilka features som ska levereras under den kommande PI:n.

 

Att kunden har köpt många bolag betyder dels i att kompetens finns utspridd i olika länder och dels att varje inköpt bolag har tagit med sig sin egen IT-infrastruktur, som i vissa fall ännu ej har konsoliderats in i koncernen.

 

Den spridda kompetensen har resulterat i att mitt team har tre medlemmar i Amsterdam, en i Zürich, Wien, Spanien och England samt en produktägare som är baserad i Zürich. Det enda tillfällen hela teamet kan vara på samma plats är under PI-planeringen, alla andra möten måste hållas online på något sätt.

 

Att möten behöver hållas online påverkas även det av att bolaget har köpt andra bolag och ännu inte fått till en enhetlig it-infrastruktur. Det orsakar att teammedlemmar har olika tillgång till onlinesystem för möten som Webex, Skype4Business (eller Lync), Skype och Google Hangouts. Det enda system alla har tillgång till är just nu Webex, och där saknas det behörigheter för att sätta upp onlinemöten.

 

I och med storleken på bolaget uppstår det även mycket byråkrati för att beställa rättigheter till tjänster som Jira och Confluence.

 

Som ni säkert förstår är det ett uppdrag som är kantat av spännande utmaningar och kommer vara väldigt lärorikt. De lärdomarna hoppas jag kunna dela med mig av.